Det känns nästan konstant som att jag ska få mens. Ena sekunden är jag glad, nästa arg och tredje så gråter jag. Någon som känner igen sig? Det blir så påfrestande i längden. Kommer det kännas såhär under hela graviditeten? Det är ju inte bara mig det går ut över. E blir frustrerad och förstår inte alls varför jag blir arg/ledsen. Katterna blir oroliga och hoppar upp i soffan för att trösta.
Jag vet inte ens hur jag ska beskriva alla känslor. Vissa dagar har jag känt mig så ensam. Sen vi flytta ihop har E suttit mycket vid datorn i perioder. Ibland mer och ibland mindre. Och visst har jag tyckt att det varit jobbigt ibland, men aldrig som nu. Jag vill inte vara en arg och krävande sambo och jag vill heller inte vara en osäker och ledsen sambo. Men det är jag. Och ensam känner jag mig.
0 kommentar(er)
