Kim

Vecka 39 = Trötthet deluxe
 
Jag skulle på riktigt kunna sova dygnet runt. Jag är trött konstant. Även om jag sover 12 timmar (som jag gjorde i natt) så är jag trött ändå. Det är normalt skriver folk när man googlar, kroppen förbereder sig inför förlossningen. Du behöver all vila du kan få. Jooo.. men när kommer förlossningen inträffa då? Jag kanske skulle vara mer okej med att vara trött dygnet runt om jag visste när hon kommer komma, haha. Näe men alltså, det tar på krafterna att vara såhär gravid. Och med "såhär gravid" menar jag naturligtvis höggravid. Någon själ som känner igen sig? Eller som känt samma? Trött trött trött trött. En annan rolig sak är att lillis i magen är allt annat än trött!!! Hon sparkar som aldrig förr!!?? Jag önskar att jag hade en gnutta av hennes energi, haha. Det är verkligen helt otroligt.
 
Såhär gick mitt och E:s samtal till idag:
- Men vila älskling
- Jo...men jag har sovit 12 timmar i natt (med undantag för 7111 kisspauser såklart) och nu sovit två timmar på eftermiddagen...ska jag vila mer ändå menar du?
- Ja!! Du får det!! Du är jätte gravid och ska vila exakt hur mycket du känner att du behöver medans jag boar åt oss. Okej?
- Okej! Tack älskling, du är bäst.
 
Nu är jag är trött igen. Dags att sova förmodar jag, haha.
 
 
(Bjuder på en 4 år gammal bild på mig och E)
 
Vi hörs snart igen. Ha det fint så länge.
Jag vill föda nu
 
Jag känner mig klar med den här graviditeten. Jag vill träffa bebisen i magen nu. Jag vill kunna säga att det gjorde ont men att det var värt det. Jag vill kunna sova på rygg igen. Jag vill kunna vända mig utan att det ska vara ett ständigt projekt. Jag vill ha tillbaka min gamla kropp nu. Jag vill kunna äta två mackor utan att bli fullständigt proppmätt. Det är mycket jag vill. Men mest av allt vill jag träffa henne. Hon som vi har skapat tillsammans. Jag tänker mycket på att jag vill att hon mår bra och får vara frisk. Jag hoppas verkligen att hon får vara det. Det är det jag vill mest. Om hon får vara det så kan jag tänka mig att vara gravid ett tag till. Men det bästa vore om jag fick båda delarna, haha.
 
I lördags gick vi in i vecka 39 vilket innebär att vi idag är i vecka 38+3. Alla dessa tankar. Jag förstår att jag inte är ensam i dom, men ibland kan det känns så. Jag önskar att jag hade en vän som var gravid samtidigt. Som jag kunde dela dom med. Kanske nästa gång, om jag ens kan eller vill bli gravid igen. Jag är väldigt ödmjuk inför graviditeter. Det är en gåva att få barn. Dessutom är det inte alla som kan eller ens vill skaffa barm, vilket jag har full respekt för. Och är man nöjd med 0, 1 eller 5 barn så är det helt okej. Man ska styra sitt eget liv, inte påverkas av andras.
 
Jag längtar efter dig lillis..
 
 
Evig väntan
 
Jag börjar känna mig både taggad och nervös inför förlossningen. I morgon går vi in i vecka 39. Jag har alltså varit gravid i 38 fulla veckor i morgon. Galet. Men nu förstår jag vad alla pratat om. Nu känns det mer och mer som en evig väntan. Jag börjar längta efter att kunna böja, sträcka och röra mig som ogravid. Jag längtar efter att kunna sova på rygg igen, vilket är helt omöjligt nu. Jag längtar efter att lära känna lillis som vi kallar henne. Vem är hon egentligen? Kommer hon ha hår när hon kommer ut? Kommer hon vara envis och otålig som sin mor eller tålmodig och lugn som sin far? Eller inget av det? Som ni säkert förstår är det ganska mycket tankar som snurrar i huvudet just nu. 
 
Jag är både nyfiken och rädd för smärtan som alla pratar om. Den där förlossningssmärtan som knappt går att beskriva. Smärtan som inte kan jämföras med något. Bring it on känner jag nu. Make it stop kommer jag nog känna sen, haha. Snart kommer mamma och hennes sambo över på middag. Blir mysigt. Sen ska E (min sambo) och J (mammas sambo) bygga på vårt staket medans jag och mamma målar lite tavlor. Blir trevligt.
 
Hoppas ni får en fin helg!!
 
 
Bjuder på en gammal bild utav mig och mamma :)