Kim

Trötthet
Jag förvånas över hur mycket jag kan sova nu för tiden. Jag somande runt 12 igår och sov till 11 idag. Om jag inte hade satt alarm på 11 hade jag lätt kunnat sova mer. Jag är i vecka 16 nu och precis som jag har läst så är tröttheten inte lika påtaglig längre, den gick över i vecka 13 nån gång. Innan vecka 13 sved det i ögonen runt 18 på kvällen, haha. Så är det inte längre. Men jag behöver nu sova minst 10 timmar om natten för att inte vara trött under dagen. Men det kanske är normalt? Idag kommer en vän över och fikar en stund. Det ska bli mysigt. Som tur är har ingen uppsats, redovisning eller något grupparbete jag behöver ta itu med idag. VILKEN LYCKA!
Snöoväder
 

 
Idag var det ett jäkla snöoväder!! Helst av allt ville jag bara ligga inne och kolla på någon serie, bada skumbad och städa upp efter våra skitiga katter, haha. Men nej, iväg på grupparbete skulle man. Jag måste vara ärlig och säga att grupparbeten är överskattat, speciellt nu när jag är gravid och trött. Jag har ännu mindre tålamod än vanligt med sånt jag tycker är tråkigt har jag märkt. Satt och gäspade ett flertal gånger när tjejerna satt och pratade om vårt fältarbete, men jag menar verkligen inte att vara oförskämd, jag är bara så himla trött och blir bara så otroligt uttråkad för ingenting numera. Jaha, men sen då? sitter jag och tänker. Undrar hur lång tid det här kommer ta? Hmmm kanske två timmar? Eller en timme om jag har tur? Vad ska jag äta ikväll? Thaimat? Åh vad skönt det vore med ett bad sen när jag kommer hem. Haha ja, ni vet hur man kan börja dagdrömma. 
Sedan jag kom hem har jag suttit och skrivit på min individuella fältrapport som ska in imorgon kl 13. Pust.
Det blev en väldigt flummig rapport, men jag hoppas den duger. den måste duga, ja den kommer duga. Åhh ågren. Borde man skriva mer? Nej jag får inte skriva mer, det är bara ett visst antal ord man får skriva. NU mot körvelskogen, haha nej, NU mot badet skulle jag skriva :)
 
Ha det fint så länge så hörs vi snart igen!
 
'
Lyckad middag
 
Jag kan med ett leende på läpparna berätta att sambons föräldrar tog emot nyheten positivt :) Är det sant?? utbrast hans mamma med ett stort leende på läppande, pappan kollade på koppen, smålog och sa : så snart är man farfar :) De är redan morföräldrar till två söta tjejer men nu är de snart farföräldrar också :)  Jag vet inte varför vi var nervösa innan, kanske för att ingen hitills reagerat negativt. Förväntar man sig nästan inte alltid att någon eller några ska ha en negativ inställning när det händer något stort i ens liv?
 
Förväntar vi oss negativa kommentarer för att vi har en bild av att allt ska/måste helt perfekt innan vi skaffar barn? Men att få barn är väl en gåva oavsett när gåvan kommer? Att barnet ska komma hösten 2020 för att allt är perfekt just då är inte realistiskt. Alla kan inte ens få barn, men ändå ska vi vara negativa när allt inte är helt ordnat innan. För vems skull? För barnets skull? Vad behöver barn mest? Kärlek eller dyra saker? Vi har inga högutbildade arbeten eller bor i en villa med den perfekta familjebilen. Vi bor i en hyresrätt på nedersta plan med en mysig altan och våra två katter och studerar fortfarande och visst vi kanske inte kommer kunna köpa den dyraste barnvagnen eller barnsängen, man vad gör det egentligen? Vem bryr sig om det?
 
På nyårsafton 2017 tog jag ett graviditetstest som visade positivt, och visst kom det som en chock för oss båda, men vi tvekade aldrig på vad vi skulle göra. Det var väldigt oväntat, men inte oönskat.
 
Här är lilla plutten :)