Kim

Uppdatering
Förlåt för min långa frånvaro! Jag har ingen bra förklaring till varför jag slutade blogga. Det har vart mycket i skolan, men det är ingen bra ursäkt. Jag är gravid, men mår nog bättre än många så det är inte heller någon ursäkt. Haha

Jag är nu i vecka 27. På lördag går vi in i vecka 28, tiden går så fort. Går den så här fort hela graviditeten? Hitills har jag aldrig tänkt att tiden går långsamt, men det kanske man gör när man är höggravid? När räknas det förresten som att man är höggravid?

Hur härligt är det inte att sommaren har kommit redan nu? Det är samma värme som när vi var i Spanien förra året. Helt sjukt. Men jag ska inte ljuga. Det är inte superkul alla gånger. Man svettas och blir tröttare av värmen som gravid har jag märkt. Ibland vill jag sova kl 19 på kvällen. Men mina järnvärden var bra hos BM sist så det har inte med det att göra. Därför skyller jag på värmen. Och på mini som tar all min energi. Haha

Nu måste jag ta tag i plugget men jag lovar att vi hörs snart igen. Kram
Lättad efter ultraljudet
 
 
Minns ni hur orolig jag var inför rutinultraljudet? Jag kan med glädje meddela att allt gick bra!!! Hon gick i princip igenom hela kroppen såsom hjärta, hjärna, armar, ben, magsäck, urinblåsa och så vidare. Och allt såg bra ut. Hon sa "bra" eller "fint" efter varje genomgång, haha. Det var nästan som att hon förstod hur orolig jag var. 
 
Dock ville verkligen inte lilla plutten vända sig så hon kunde se allt hon ville se av hjärtat, hon kunde heller inte se ansiktet i profil så vi började prata om en ny tid nästa vecka, men då vände sig vår skatt helt plötsligt. Så det slutade med att hon kunde slutföra undersökningen ändå. Till och med barnmorskan blev full i skratt och sa att hen inte ville tillbaka, haha.
 
Efter att hon var klar med undersökningen och hade sett så allt såg bra ut så frågade hon slutligen om vi hade några andra funderingar. Då frågade E om hon kunde se könet. Då zoomade hon in mellan benen och sa att det mest troligtvis är en tjej. Jag blev lite full i skratt eftersom jag hela tiden känt på mig att det är en kille. Vi är så lättade över att allt såg bra ut och är så glada över att vi ska få en liten dotter. Hon kommer inte få dejta förrän hon fyller 18 såklart. Men det är en helt annan historia. 
 
 
Här är en bild från rul :)
 
 
Varför tar vi för givet att alla vill få barn?
 
De senaste två dagarna har jag kämpat för att bli klar med mitt PM. Jag har läst om normer kring att skaffa biologiska barn. Om normen kring kärnfamiljen. Om frivilligt barnlösa som känner sig utstötta. Om ofrivilligt barnlösa som känner sig okvinnliga. Jag har läst om normer som kommer från nationen, politiken och familjen. 
 
Jag har läst så mycket om pressen på att skaffa barn, inte bara på en individnivå, utan även på en samhällsnivå. Jag har läst så mycket att jag till slut satt där och frågade mig själv hur mycket inflytande samhället samt min omgivning haft på min självklara inställningen till att skaffa barn? 
 
Hur mycket påverkas vi egentligen av alla normer och oskrivna regler? Väldigt mycket visar det sig. Vilket jag i och för sig visste sen innan. Men det blev mer verkligt nu på något sätt. 
 
Vad har vi för rätt att fråga någon om när det är dags att skaffa barn? När alla faktiskt inte ens kan få barn? Och när alla inte ens vill ha barn? Varför tar vi för givet att alla vill få barn? Varför anses man vara en kall person om man inte vill ha barn?
 
Kan folk inte bara få göra som dom själva vill utan att vi lägger oss i? Kan vi inte bejaka andra livsstilar och helt enkelt sluta hålla fast vid att det finns "en rätt"?