Kim

Uppdatering
Förlåt för min långa frånvaro! Jag har ingen bra förklaring till varför jag slutade blogga. Det har vart mycket i skolan, men det är ingen bra ursäkt. Jag är gravid, men mår nog bättre än många så det är inte heller någon ursäkt. Haha

Jag är nu i vecka 27. På lördag går vi in i vecka 28, tiden går så fort. Går den så här fort hela graviditeten? Hitills har jag aldrig tänkt att tiden går långsamt, men det kanske man gör när man är höggravid? När räknas det förresten som att man är höggravid?

Hur härligt är det inte att sommaren har kommit redan nu? Det är samma värme som när vi var i Spanien förra året. Helt sjukt. Men jag ska inte ljuga. Det är inte superkul alla gånger. Man svettas och blir tröttare av värmen som gravid har jag märkt. Ibland vill jag sova kl 19 på kvällen. Men mina järnvärden var bra hos BM sist så det har inte med det att göra. Därför skyller jag på värmen. Och på mini som tar all min energi. Haha

Nu måste jag ta tag i plugget men jag lovar att vi hörs snart igen. Kram
Var det foster rörelser jag kände?
 
Igår kväll när vi kom hem från en middagsbjudning bestämde jag mig för att bada. Plötsligt känner jag att det liksom drar på vänster sida i magen. Jag lägger händerna på magen och känner hur det "bubblar" från samma sida som det drar ifrån. WOW. Kan det vara den lilla som rör sig? Eller är jag bara gasig i magen?
 
Frenetiskt börjar jag googla och märker snabbt att jag delat samma upplevelse med många andra. De flesta verkar alltså tro att det är rörelser från barnet. Ropar in E och säger att vårt barn mest troligtvis ligger och vrider och vänder sig på vänster sida. Coolt får jag till svar. Haha. Ja coolt är det verkligen. Tror ni också att det var foster rörelser?
 
 
Ensam i alla känslor
 
Det känns nästan konstant som att jag ska få mens. Ena sekunden är jag glad, nästa arg och tredje så gråter jag. Någon som känner igen sig? Det blir så påfrestande i längden. Kommer det kännas såhär under hela graviditeten? Det är ju inte bara mig det går ut över. E blir frustrerad och förstår inte alls varför jag blir arg/ledsen. Katterna blir oroliga och hoppar upp i soffan för att trösta. 
 
Jag vet inte ens hur jag ska beskriva alla känslor. Vissa dagar har jag känt mig så ensam. Sen vi flytta ihop har E suttit mycket vid datorn i perioder. Ibland mer och ibland mindre. Och visst har jag tyckt att det varit jobbigt ibland, men aldrig som nu. Jag vill inte vara en arg och krävande sambo och jag vill heller inte vara en osäker och ledsen sambo. Men det är jag. Och ensam känner jag mig.