Jag kan med ett leende på läpparna berätta att sambons föräldrar tog emot nyheten positivt :) Är det sant?? utbrast hans mamma med ett stort leende på läppande, pappan kollade på koppen, smålog och sa : så snart är man farfar :) De är redan morföräldrar till två söta tjejer men nu är de snart farföräldrar också :) Jag vet inte varför vi var nervösa innan, kanske för att ingen hitills reagerat negativt. Förväntar man sig nästan inte alltid att någon eller några ska ha en negativ inställning när det händer något stort i ens liv?
Förväntar vi oss negativa kommentarer för att vi har en bild av att allt ska/måste helt perfekt innan vi skaffar barn? Men att få barn är väl en gåva oavsett när gåvan kommer? Att barnet ska komma hösten 2020 för att allt är perfekt just då är inte realistiskt. Alla kan inte ens få barn, men ändå ska vi vara negativa när allt inte är helt ordnat innan. För vems skull? För barnets skull? Vad behöver barn mest? Kärlek eller dyra saker? Vi har inga högutbildade arbeten eller bor i en villa med den perfekta familjebilen. Vi bor i en hyresrätt på nedersta plan med en mysig altan och våra två katter och studerar fortfarande och visst vi kanske inte kommer kunna köpa den dyraste barnvagnen eller barnsängen, man vad gör det egentligen? Vem bryr sig om det?
På nyårsafton 2017 tog jag ett graviditetstest som visade positivt, och visst kom det som en chock för oss båda, men vi tvekade aldrig på vad vi skulle göra. Det var väldigt oväntat, men inte oönskat.
Här är lilla plutten :)
0 kommentar(er)
