Jag känner mig klar med den här graviditeten. Jag vill träffa bebisen i magen nu. Jag vill kunna säga att det gjorde ont men att det var värt det. Jag vill kunna sova på rygg igen. Jag vill kunna vända mig utan att det ska vara ett ständigt projekt. Jag vill ha tillbaka min gamla kropp nu. Jag vill kunna äta två mackor utan att bli fullständigt proppmätt. Det är mycket jag vill. Men mest av allt vill jag träffa henne. Hon som vi har skapat tillsammans. Jag tänker mycket på att jag vill att hon mår bra och får vara frisk. Jag hoppas verkligen att hon får vara det. Det är det jag vill mest. Om hon får vara det så kan jag tänka mig att vara gravid ett tag till. Men det bästa vore om jag fick båda delarna, haha.
I lördags gick vi in i vecka 39 vilket innebär att vi idag är i vecka 38+3. Alla dessa tankar. Jag förstår att jag inte är ensam i dom, men ibland kan det känns så. Jag önskar att jag hade en vän som var gravid samtidigt. Som jag kunde dela dom med. Kanske nästa gång, om jag ens kan eller vill bli gravid igen. Jag är väldigt ödmjuk inför graviditeter. Det är en gåva att få barn. Dessutom är det inte alla som kan eller ens vill skaffa barm, vilket jag har full respekt för. Och är man nöjd med 0, 1 eller 5 barn så är det helt okej. Man ska styra sitt eget liv, inte påverkas av andras.
Jag längtar efter dig lillis..
0 kommentar(er)
