Kim

Evig väntan
 
Jag börjar känna mig både taggad och nervös inför förlossningen. I morgon går vi in i vecka 39. Jag har alltså varit gravid i 38 fulla veckor i morgon. Galet. Men nu förstår jag vad alla pratat om. Nu känns det mer och mer som en evig väntan. Jag börjar längta efter att kunna böja, sträcka och röra mig som ogravid. Jag längtar efter att kunna sova på rygg igen, vilket är helt omöjligt nu. Jag längtar efter att lära känna lillis som vi kallar henne. Vem är hon egentligen? Kommer hon ha hår när hon kommer ut? Kommer hon vara envis och otålig som sin mor eller tålmodig och lugn som sin far? Eller inget av det? Som ni säkert förstår är det ganska mycket tankar som snurrar i huvudet just nu. 
 
Jag är både nyfiken och rädd för smärtan som alla pratar om. Den där förlossningssmärtan som knappt går att beskriva. Smärtan som inte kan jämföras med något. Bring it on känner jag nu. Make it stop kommer jag nog känna sen, haha. Snart kommer mamma och hennes sambo över på middag. Blir mysigt. Sen ska E (min sambo) och J (mammas sambo) bygga på vårt staket medans jag och mamma målar lite tavlor. Blir trevligt.
 
Hoppas ni får en fin helg!!
 
 
Bjuder på en gammal bild utav mig och mamma :)